Älg / rådjursjakt 29 oktober 2011 

29 Oktober på kalendern och fru Lundin fyller år igen. Vad skall man då som man i en jägarfamilj hitta på för att hon skall känna sig uppskattad...?? Svaret blev väckning 04:45 utan kaffe och tända ljus på sängen...det känns lite för "Svensson"...  Istället packade vi ihop jaktutrustningen, lastade in hundar och ungar i bilen och åkte till Vårgårda-Rasta för att tillsammans med ett skönt gäng jägare äta frukost och planera en spännande jakt på älg och rådjur.

Till vårt förfogande hade vi två grymma taxar, en jämthund och en wachtel. Lägg därtill med två kvinnliga jägare, 3 smågrabbar som går på utbildning och 6 gubbar...:-)

Underbara förutsättningar som skulle visa sig bli en minnesvärd jakt.

På första såten skulle inriktningen enbart vara älgkalv. Efter att jägarna tagit pass gick jag in i såten och släppte Flinga. Efter 10 eller kanske 15 minuters ganska avslaget sök började hon plötsligt dra iväg längre och längre och uppförde sig lite anorlunda. Jag kände då på mig att "något var på gång" och i stort sett samtidigt som jag delade mig om mina misstankar till Jocke via jaktradion hördes ett skall och sen började det knaka och braka i tätningarna innanför mig och snart skulle jag förstå varför det brakade så mycket som det gjorde... 4, 5 eller kanske till och med 6 älgar kom ut i den lilla öppningen jag stod på inne i storskogen. 

Och i detta stora älg-gäng fanns det en kalv med och det var ju just det vi sökte. Detta resulterade i tredje älgen på mitt konto i år och den första vi fick på Djupsås 2011.

 

Och åter till "födelsedagsbarnet"... vad kan inte vara större och mer värdefullt i present än att ens egna man skjuter en älg och sen får man möjligheten att för första gången ta ur sin första älg. 

Och dessutom att det är just den mannen som gjort det... ni vet den mannen " jaktledarn, webmastern, idolen, ikonen, sexsymbolen, musmagneten, mm, mm som alla pratar om, fantiserar om, och försöker vara som. Jag själv kan i alla fall inte så något bättre eller större för någon kvinna i världen på födelsedagen.

 

 

Sen var det dags att tvätta sig lite....:-)

 

 

Och medans vi gjorde det släpade Freddan, Benke, Bosse och Jocke älgen ur skogen...

 

 

Och när älgen väl var framme vid bilen vilade sig Alex, Albin och Linus sig lite ihop med en nöjd Flinga...

 

Efter "älgframgången" var det dags för Bengt och Joakim att släppa sina underbart duktiga rådjursmaskiner, Gibbe och Mille... 

Båda dessa taxar är helt underbara att jaga med. Det brukar börja skälla nästan samtidigt med att dom blir släppta från kopplet och denna gången var heller inget undantag. Full fart, musik i skogen från två håll och rådjursobservationer nästan omgående.

Efter ett fint drev i skogen gick det efter en stund ut på en åker som Farsan satt på ihop med Albin. När djuret kom i fint avstånd från tornet upptäckte farsan att det var en liten bock (som redan tappat hornen) som kom på besök med Mille någon minut bakom sig.

En rutinerad vissling gjorde att bocken stannade till, sen gjorde varken Husqvarnan eller farfar något misstag..

Och som framgår ganska tydligt av bilden var nog Albin (3år) lika glad över händelsen som farfar var stolt :-)

 

 

Efter en nästan sanslöst lyckad inledning av jaktdagen var det dags för lunchfika...

 

 

Och alla var som synes på ett mycket bra humör... Men precis efter att jag tagit denna bild fick jag syn på Freddan. Han satt helt för sig själv, med ryggen vänd emot oss. När jag gick fram och satt mig bredvid honom kom tårarna... Han var för stunden helt otröstlig.

Vi gick undan en stund, höll om varandra, och snackade. Han pratade osammanhängande och var svår att förstå, men jag som utvald jaktledare mm har den emitionella sidan att jag kunde tyda honom ändå.

" -Jag har aldrig fått posera med något skjutet djur på förstasidan på jaktkamraterna.se. Jag vet ju att jag heller aldrig skjuter något men jag vill ju så gärna vara där...åtminståne någon gång..."

Efter att han fått några visdomsord från den personen som han definitivt verkligen ser upp till och kan koppla av med fick han nya krafter... han började plötsligt se möjligheter igen...

" Jag ska se vad jag kan göra i nästa såt" sa jag åt honom... Kommer rätt djur i mitt pass kanske vi kan få till en förstasidebild trots allt...

Då sken han upp, vände sig mot gruppen och tog sig en stor snus... nya möjligheter tänkte han nog...

 

 

 

Att höja mig själv till skyarna skulle aldrig ske, ödmjukheten är min bäste vän.

Men för att summera dagens sista såt så gjorde Freddan och Saga ett nästan overkligt jobb i tätningarna. En sån där rådjursjakt man drömmer om. Upptag, kort drev, rådjursobs och tystnad... i kanske 5 minuter... sen var det dags för repris på samma sak om och om igen... i kanske ca en timma, då var vi överens om att Saga gjort "rent hus" i såten

Och jag vill som sagt ogärna vara egocentrisk, så vi släpper detaljer på jaktresultatet i såten...

Men Freddan, jag ordnade så du blev omslagspojke...precis som jag lovade...

 

 

Jag vill med denna fina ödmjukhet avsluta denna lilla jaktrapport som jag brukar...

Tack alla ni som var med och gjorde denna jakten så lyckad som den blev !!