Jag sitter när jag skiver detta på nyårsafton och tänker... hur fan är det möjligt...

Varför är det alltid så att en olycka aldrig kommer ensam, framför allt när det gäller dödsfall.

Och hur fan kan det komma sig att en genom-snäll, fin kille som Martin inte längre får vara med oss...

Det är hur som helst så oerhört ledsamt och tragiskt, jag och många andra har mist en kamrat. Daniel har blivit av med sin brorsa. Linn och Lukas har blivit utan pappa och Sverige har förlorat en fruktansvärt duktig älgjägare.

 

Tack Martin, för allt !

- Jag kommer alltid minnas alla timmar vi tillbringat i skogen tillsammans. Och när jag tänker på det och börjar räkna efter är det sinnessjukt många timmar vi gjort ihop (och nätter då jag först legat och lyssnat på ditt snarkande och efter ett par timmar hur du tassade upp, slänge ut snusen och bakade in en ny...:-)

Åren i Vikbyn på älgjakten där, alla år som du ordande det för mig med vecko-långa älgjakter i Jämtland, bockarna du skjutit på våra marker här nere...

... Men det jag minns bäst tror jag var när du väckte mig efter att jag fått kikarsiktet i pannan efter att skjutit på "din bock" på Broddeberget... helt yr och med blod sprutande ur pannan efter det spräckta ögonbrynet minns jag hur vi satt där på åkern och garva så sjuklig mycket åt allt sammans. Vad som verkligen hände efter det den gången vet bara du, jag och farsan, och så kommer det alltid att vara...

...fast gången då du jag och Keijo laddade egen amunition som vi provsköt inne i Keijos hus är också något jag minns bland de gånger jag skrattat mest i mitt liv. Jag minns att vi nästan pissa på oss av skratt då Daniel höll på att bli träffad av kulor som gått genom Keijos vedkorg och ytterdörr och ut vid entretrappan...

Jag har så sjukt mycket att tacka dig för Martin, såå... Tack för allt !!

Det som hände fredagen den 30 december 2011 känns så fruktansvärt jävla onödigt och du skall veta att jag är så oerhört ledsen över vad som hänt. Jag tänker framför allt på alla dina närmaste men framför allt på dina fina barn Linn och Lukas som inte längre har någon Pappa...så sjukt tragiskt.

Vi ses en dag på de oändligt stora jaktmarkerna... se till att ha igång ett jävla gott ståndskall när jag kommer dit kompisen... 

 

Bästa jägarhälsningar

// Lasse