Rävjakt 2012

 

Årets rävjakt är genomförd. Jag höll på att skriva "avklarad" för jag kan tänka mig att det fanns pass-skyttar som på vissa pass kände just så. När den svinkalla vinden drog i kinderna, känslan av att detta är kallare än vad någon stackare skall behöva utstå och inte ett vilt fanns inom synhåll, så tror jag nog att det fanns dom som tänkte... " -måste detta snart bara vara avklarat..."

Men för de jägare som fick pass med lite vindskydd och för de som gick i drevet och höll värmen uppe med...ja olika trix... så tror jag nog de flesta hade en trevlig dag.

Även om en enda lite harpalt som jaktsligt resultat var allt vi slutligen hade med oss ur skogen så var det lite fart på viltet trots allt.

I vanlig ordning helt sanslöst mycket rådjur som hoppade runt omkring oss, men även mickel-räv kom i pass. Men tyvärr ( ja,inte för mickel själv) tog inte skottet där man hoppats utan räven försvann oskadd till skogs. Även vildsvinen var på benen, men kom aldrig ut på Johans pass i bra läge. 

 
 
 
 

Här är klockan hur som helst 08:00. Det är samling med värmande dryck och genomgång av dagens jakt.

 

 

Och efter en nogrann planering, genomgång och utsättning av pass-skyttar var det dags för drevkjedjan att samla ihop sig och starta sitt arbete.

Stor eloge till alla som var och bidrog i kedjan, men speciell eloge till Alex (6år) och Olivia (10år) som bet ihop och knallade med drevkjedjan hela dagen över stock och sten.

( Helt otroligt att dom orkade med tanke på hur slutkörda en del av de övriga något äldre i kedjan var efter avslutad jakt )

 

Och här står herr Olausson och tittar efter grisarna som gjorde honom sällskap inne i tätningarna, men tyvärr blev det inte mer än just lite sällskap...

 

Och efter dagens första såt kom äntligen solen upp på himlen och värmde oss lite lite grann när vi återsamlade vid "Ingvars Lada"... Men även om det ser skönt ut och flera av gubbarna bjuder på ett litet léende kan jag lova att vinden fan i mig drog i kinderna...

 

En såt skulle dock hinnas med innan lunchen. Flera djur i rörelse och till slut stod Kleinan rätt i pass och sköt som sagt dagens enda villebråd.

Detta gjorde honom så glad och ödmjuk att han öppnade sin whiskey, firade framgången, ställde undan  bössan och agerade drevkarl resten av dagen... så jobbar en gentleman :-)

 

 

 

 

Sen var det äntligen Lunchdags !!!

 

Stort tack till jaktlagets mäster-kockar Per & Petra Wedblad för en fantastisk måltid !

 

 

Sen var det dags för drevkjedjan att jobba sig igenom dagens sista såt.

Tyvärr blev det lite ostruktur i drevkjedjan och lite missar i kommunikation som gjorde väntan onödigt lång för många passare här.

Jag som jaktledare tar givetvis på mig ansvaret för dessa missar och ber givetvis alla stelfrusna jägare som väntade och väntade om en stor ursäkt för detta.

Bättre ordning och reda tills nästa gång är i och med det utlovat ! /L

 

    

Peter och Maria passar på att värma sig med varandra medans jag tittar bort... (en ofta återkommande syn i vårat jaktlag)

Och drevkjedjans stora chef, herr Hake lär min son lite fräsiga drevkarls-poseringar... :-)

 

 

Och efter avslutad jakt dracks det några pilsner, någon lite whiskey, folk skrattade, brottades och hade det sådär gott och härligt tillsammans man bara kan ha det efter en dag i skogen...

Och Peter Och Petter satte sig lite åtsidan på var sitt håll och hets-åt alla mackor som jägarna glömt kvar... 

 

 

Men alla var tyvärr inte lika glada... när jag plötsligt tittade på andra sidan brasan såg jag Freddans storebror Jonas där. Vi som umgåtts mycket med Freddan vet ju att han kan vara väldigt känslig och ofta gråter när han är tillsammans med oss... och det handlar ju ofta inte om så stora saker när allas våran Freddan bryter ihop...

Men nu var det inte Freddan, utan storebror som såg alldeles förkrossad ut. Jag gick då runt brasan satte mig brevid honom och snart förstod jag var det var som inte stod rätt till...

"- Äh, det är inget speciellt, men på förra årets rävjakt fick jag en lång pratstund med dig... innan jakten, det blev till och med en himla fin bild på oss tillsammans som har legat ute på hemsidan. Det kanske låter löjligt, men det har liksom bara känts så bra... men i år har jag varken fått prata med dig eller sett någon kamera.."

Jag satte mig då brevid honom, lade armen om honom och pratade en stund. Tillsammans bara jag och han.

 

Och som bilden nedan visar märkte jag hur sakta sakta humöret kom tillbaka igen och han började på nytt se glad och positiv ut.

I såna läge känns det så himla bra för mig, att man kan känna av en kille, ge honom stöd och få honom att må bra igen. Det är ju det som är det fina med oss jaktkamrater... :-)

 

 

Mycket text om en ganska kort och ur jaktresultat synpunkt svag jakt... Hur som helst, lite av texten stämmer helt, lite av texten kan innehålla en del ironi... ni får sålla själva.

Men jag själv hade en riktigt trevligt dag, (frånsett eftermiddagen som tidigare nämts blev lite för seg) 

Så jag sviker inte traditionerna utan avslutar även denna texten som jag brukar göra...

 

 

Och givetvis kommer det stora tacket även från resten av medlemmarna i jaktkamraterna.se

Även om det nu bara var knappt hälften av oss som kunde närvara vid årets jakt ...